Lite galenskap är acceptabelt. En snudd på apati, depression och mani uppmuntras för någon i min ålder och siuation. Man tänker på Gia Marie Carangi, att en vacker kvinna konsumerar kärlek som cigaretter, dansar av sig taggarna i kjolen till ingen musik alls för att sedan falla till golvet. Bländande vacker trots att hon inte tvättat sig på en vecka, även hennes smuts doftar mystik och tobaksrök.

Men var finns det vackra i att jag sitter i mitt rum och skriker åt skuggorna i mörkret att lämna mig, jag vill vara i fred! Jag saknar glamouren, jag vill ha min guldkant till slut, min vackra handgjorda ram.