Jag får inte får inte får inte försvinna. Jag får inte ta mitt liv. Jag har ju saker att leva för, men tänk om det aldrig ändras? Att ni inte hör av er, att ni fortsätter som ni gjort så länge. Att jag gjrde E förbannad, att döden skrämt de flesta runt mig. Att A nu kallar det "sin" fest, att jag lämnas i kylan. Hur ska jag orka, hur mycket mer ska jag ta?