Inte längre talförmåga --- allt du har är brännande skärande tankar och jag vet att du vill bort du önskar dig i år att singla ner och försvinna, elegant och så att man inte vet att du är trasig. Fallet löv. Bees in a bonnet och du förstod aldrig vad det betydde, det är så mycket du sett och återanvänt som du aldrig heller fick ett grepp om.

Som världen. För vad betyder det att låsas in, stänga ute, försvinna i dig själv. Du förstod aldrig hur jag pratade, hur jag pratade om dig med dig. Du skrek och slog och hatade och suckade att varför skulle jag alltid säga fina saker istället för vad jag tycker? Undrar vad jag har för problem - aldrig kan jag strippa ner vad jag säger utan dölja mig bakom fina ord och uttryck och idiom. Idiotidiom.

Och fast allt hat, fast all från ditt innersta despertion strålar ut från dig som blått ljus älskar jag dig för att du känner och ser allt. Som vanligt kan jag se i dina ögon, känna på dina läppar att du löser upp orden i sinnet, försöker fundera utan språkets bojor. Dina flyktförsök är som kyssar och jag tar tacksamt emot allt jag får.