De är tillbaka fast jag bara ser dem med huden; som isvatten rinner de längs mig och jag önskar att det inte var så kladdigt att ha kontakt med dem - att allt ska vara torrt och rent. På TV4+ går det en reklam för "Det Okända" men jag vet att det är allt annat än okänt, de känner mig och jag dem och jag bor med dem och de med mig och ibland kan de vara överallt hela tiden och de ser mig. Det är inte okänt, det är en symbios. Psykotisk symbios och jag börjar nästan få en familjekänsla - de har kvaliteter jag hatar men måste stå ut med för de finns alltid här.
Det är som att en man står i dörröppningen, alltid samma plats, samma person. Lutar sig nonchalant men han ger mig inga känslor för det är inte så han jobbar, han tar allt från mig innan jag har chans att få något från honom.
No comments:
Post a Comment