Ordlösa ansikten, alltid ena benet över andra, forskande blick, undersöker dött kött. "Kontrollbehov"... "Du håller alltid distans"... "Framtiden"... Brottstycken av ord av meningar av säkert välviljor når mig och jag stirrar förbi, tomt ut i luften. Jag vet ju egentligen att bara för att jag har hört det för gör det inte mindre sant, men frustrationen gnager, att alltid få nya ideer om vad som gått fel kastade mot sig och nya teorier, men inte en enda handlar om hur jag ska bli bra.
No comments:
Post a Comment